Azoospermi

Hos ett fåtal män finns det inte några spermier alls i sädesvätskan.

Bakgrund

Spermier bildas i testikeln och förs vidare till bitestikeln där de mognar och lagras. Från bitestikelns nedre del transporteras spermierna via sädesledaren till urinröret.

Sädesvätskan (ejakulatet) innehåller normalt spermier från bitestiklarnas nedre delar sammanblandat med sekret från prostatakörteln och sädesblåsorna.

I 7-8 % av fall med manlig barnlöshet råder total avsaknad av spermier vid undersökning av sädesvätskan (azoospermi) vilket kan bero på kraftigt nedsatt spermieproduktion eller på avflödeshinder i bitestiklar eller sädesledare.

Ett avflödeshinder kan vara medfött eller förvärvat under livets gång som efter sterilisering, yttre våld eller bitestikelinflammation.

Ejakulationsstörningar (oförmåga till normal utlösning) ses ofta vid ryggmärgsskada, mångårig diabetes eller efter lymfkörtelutrymning vid cancer behandling. Sädestömning uteblir pga störd nervstimulering, detta kallas aspermi.

Tack vare provrörsbefruktning med mikroinjektionsteknik (ICSI) finns idag möjligheter att hjälpa män med azoospermi eller aspermi bli biologiska fäder. Metoden kräver endast ett fåtal spermier uttagna från bitestiklar eller testiklar för att befrukta kvinnans ägg.

Utredning

Innan en behandling görs bör orsaken till att spermier saknas i sädesvätskan utredas. Det är viktigt att veta om spermiebildningen är störd i testikeln eller om mannen har ett avflödeshinder (stopp) med en i övrigt normal spermieproduktion.

Hos män utan tecken på avflödeshinder rekommenderas ofta en diagnostisk spermieaspiration där man undersöker om spermieproduktionen är nedsatt eller helt utebliven. Om spermier saknas helt kan onödig behandling av den kvinnliga partnern undvikas.

Behandling

För att finna spermier från en man med azoospermi krävs ett mindre kirurgiskt ingrepp i lokalbedövning. Misstänks ett avflödeshinder (obstruktiv azoospermi) sticks en tunn nål in i bitestikeln för att suga ut vätska från gångsystemet (PESA). Vätskan undersöks genast i mikroskop beträffande spermieförekomst. Hittas inga spermier i vätskan från bitestiklarna övergår man till testikelaspiration (TESA), där vätska och vävnad sugs ut från testiklarna. Preparaten från testiklarna undersöks mikroskopiskt för att hitta spermier.

Vid misstanke om nedsatt spermieproduktion (non-obstruktiv azoospermi) krävs testikulära ingrepp såsom TESA. I vissa fall krävs en öppen operation där testikeln friläggs och flera vävnadsbitar tas från båda testiklarna (TESE).